Till Utbildningsdepartementet 10333 Stockholm
HÖGSKOLEVERKETS RAPPORT 2011:20 R ,
“En ny psykoterapeutexamen”
Sammanfattning
Sällskapet för Existentiell psykoterapi (SEPT) finner att förslaget till “En ny psykoterapeutexamen” i huvudsak är väl genomtänkt och motiverat. Om förslaget genomförs innebär det en större anpassning till vad som gäller för de flesta andra EU-länder (motsvarande Master-utbildning i psykoterapi) vilket är angeläget för framtiden. Vidare innebär förslaget en dämpning av ett medicinskt-biologiskt perspektiv på psykisk ohälsa och en ökad betoning av psykologiska, sociala och existentiella synsätt. I konsekvens med detta betonas att psykoterapeututbildningar vid olika lärosäten kan ha olika inriktning och tyngdpunkt så länge utbildningarna sker på tillräcklig evidensgrund och inom ramen för de målskrivningar som finns för examen. Vi finner det även logiskt att statens detaljstyrning av utbildningen minskar och att examensrätten och målen för examen är det som skall styra medan utbildningens innehåll och utformning är utbildningsanordnarens ansvar, så som är fallet för andra högskoleutbildningar. På så sätt innebär det nya förslaget att psykoterapeututbildningen inordnas bland andra avancerade utbildningar inom högskolans ram, vilket vi ser som positivt.
Om Sällskapet för existentiell psykoterapi (SEPT)
Sällskapet för Existentiell Psykoterapi (SEPT) är en ideell förening som verkar för humanistiska och existentiella perspektiv på psykisk ohälsa. SEPT omfattar f.n. 140 medlemmar varav ett antal leg. psykoterapeuter (ca 35 st.) med existentiell inriktning utbildade såväl i Sverige som utomlands, främst i England.
SEPT strävar efter att utforma och implementera en humanistisk psykoterapeututbildning i Sverige. Arbetet bygger på erfarenheter från utvecklingen i andra EU-länder där humanistiska och existentiella terapiformer är vanliga, men också på verksamheter i Sverige, bl. a med försök med psykoterapeututbildning med existentiell inriktning vid Linköpings Universitet (2004 – 2009). F.n. bedriver SEPT utbildningar i existensfilosofi, existensens psykologi och
1
YTTRANDE 2012-06-15
existentiell vägledning och terapi dels i egen regi, dels i nära samarbete med Södertörns högskola.
SEPT har tidigare yttrat sig över rapporterna “ “Utvärdering av psykoterapeututbildningar vid universitet och enskilda utbildningsanordnare” (2007:30R) samt “Ökad kvalitet i psykoterapeututbildningen” (Högskoleverkets rapportserie 2010:9R). Företrädare för SEPT har även sammanträtt med utredaren för föreliggande utredning.
För mer information om SEPT hänvisas till www.sept.se
Tidigare psykoterapeututbildningsutredningar
SEPT har, som angetts ovan, noga tagit del av utvecklingen inom psykoterapiutbildnings- området och har avgivit svar på de senaste utvärderingar och utredningar som rapporterats. Vi har där funnit vissa mycket oroande tecken. I korthet kan sägas att det skett försök till en ökad “psykiatrisering” av psykisk ohälsa genom att dels öka betoningen av ett medicinskt – biologiskt synsätt, dels genom att alltmer pressa psykoterapeututbildningarna mot ett sådant synsätt genom att försöka styra innehåll mot psykiatrisk diagnostik och genom betoning av medicinska perspektiv och motsvarande grad en minskning av sociala, psykologiska och existentiella och folkhälsovetenskapliga studieinnehåll.
Det är därför med tillfredställelse vi nu ser att, då utredningen skett via en opartisk enmansutredning, resultatet blir mer i enlighet med ett holistiskt hälsobegrepp och mer generiskt och därmed mer i enlighet med hur psykoterapeututbildningar sker inom de flesta länder i EU (Master-nivå samt ökad differentiering och variation i utbildningsinriktningar).
Vi ser även att föreliggande förslag är det första som bryter upp den psykoterapeututbildning som sjösattes i och med UHÄ-utredningen 1975 och som med tiden blivit alltmer otidsenlig såväl vad gäller högskolans roll som vad gäller de utbildade terapeuternas kvalifikationer (i “två steg”) samt även vad gäller de tillämpningsområden inom vilka terapeuter kan och bör vara verksamma. Vi finner därför att det föreliggande förslaget utgör en ordentlig modernisering av synsättet och en tydlig “Bolognisering” av utbildningen. Vi välkomnar detta.
Psykoterapeututbildningens inordnande i högskolans examensordning
SEPT har länge, i sina yttranden, efterlyst ett europeiskt perspektiv på utbildningen av psykoterapeuter i Sverige samt på psykoterapins tillämpningar. Enligt vår erfarenhet (och flera existentiella legitimerade terapeuter i Sverige har europeisk utbildning) är psykoterapeututbildningen i EU oftast ordnad som en avancerad utbildning (MA eller MSc) ovanpå en grundutbildning (BA) och är i regel på motsvarande 120 poäng. Det föreliggande förslaget placerar in psykoterapeututbildningen som en avancerad utbildning på denna nivå. Fyra års utbildning är en rimlig omfattning för att nå tillräcklig kompetens för detta grannlaga arbete och kommer att ge betydligt yngre personer med examen än vad som gäller nu (medelålder 45 år) och personer som längre kan utöva sin gärning innan pensionen. Det måste ses som mycket positivt och lämpligt såväl ur utövarnas som ur samhällets intressen. Psykoterapeututbildningens styrning och inriktning
Enligt SEPT’s synsätt är det viktigt att psykoterapeututbildningen innehåller en bredd vad gäller förståelsen för psykisk ohälsa (holistiskt) och förståelse för olika synvinklar och behandlingsalternativ men även att huvuddelen av utbildningen fokuserar det som det enskilda
2
lärosätet finner mest relevant vad gäller inriktning och fokus. Det vore fel att ytterligare öka utformning och innehåll av psykoterapeututbildningen i en medicinsk-biologisk riktning. Den styrning som ligger i examensrätten samt i målskrivningar är dock tillräcklig för att garantera att olika utbildningsanordnare kan variera psykoterapeututbildningen så att även andra perspektiv kan tillgodoses.
SEPT instämmer därför i förslaget som avser att det är den enskilde utbildningsanordnaren som bestämmer vilken inriktning utbildningens huvudmoment skall ha samt hur utbildningen bör vara utformad för att nå de mål som anges för utbildningen. Olika utbildare kommer då sannolikt – om förslaget antas – att utforma sin psykoterapeututbildning med inriktning på olika grupper av behövande och fokusera de problemtyper man finner väsentliga att lyfta och fokusera.
Det bör påminnas om att såväl tidigare som senare forskning och utredningar visat att ca hälften av all terapi, såväl i Sverige som i andra länder torde utövas utanför psykiatrin (Socialstyrelsen, 1996; Orlinsky & Rönnestad, 2005). Det är givetvis angeläget att möta klienter och blivande patienter där deras behov finns och att man inte väntar tills personen gått för långt in i en “karriär av psykisk ohälsa”. Psykiatrins bemanningsproblem är ytterligare ett skäl att inte bygga en psykoterapi med utövare främst inom denna verksamhet. Överdriven diagnosticering och medikalisering är inte heller eftersträvansvärt då patienter i onödan kan bygga identitet som “sjuk” och inta en mer passiv patientroll. Den nya psykoterapeututbildningen ökar, som SEPT ser det, möjligheterna att klienters problem kan mötas tidigare och man kan, mer än idag, undvika sjukdomsförklaringar och psykiatrisering. Det välkomnar vi.
Den psykoterapeututbildning som SEPT arbetar för att få till stånd med humanistisk, existentiell inriktning kommer att särskilt fokusera livskriser, sorgereaktioner, palliativ vård, rehabilitering, depressions- och ångesttillstånd samt reaktioner på fysisk sjukdom. Vi ser det angeläget att psykisk ohälsa, betydligt mer än idag, kan mötas med förebyggande insatser (primärt, sekundärt och tertiärt), särskilt så att man kan hindra att kriser växer till permanenta ohälsotillstånd eller att konflikter i relationer leder till enskildas kollaps och utageranden. Att ha ett överdrivet fokus på “korta behandlingsmål” så som symtomlindring och omedelbar funktionalitet riskerar således resultera i att klienten återkommer till vården i sämre läge än vid första besöket och att denna inleder en olycklig “psykisk ohälsokarriär”. De humanistiska terapiformerna är särskilt inriktade på att klienten, förutom symtomlindring, bygger upp ett hållbart sätt att leva och en tålighet och “seghet” inför livets påfrestningar.
Behörighet
Tvärtemot vad som avsågs i UHÄ:s psykoterapiutredning av 1975 så har de grupper som ansetts behöriga att antas till psykoterapiutbildning blivit allt färre och snävare definierade. Detta har inneburit att personer med ibland väl relevanta, utbildningar som “beteendevetare”, de som läst fristående kurser i psykologi, sociologi och pedagogik, “folkhälsovetare”, med flera, inte ansetts behöriga att antas. Detta har lett till att många har startat verksamhet som olegitimerade “samtalsterapeuter” eller “coacher”, något som inte är reglerat. Behörighets- utredningen har visserligen påpekat att det saknas evidens för att detta skulle vara skadligt och att denna verksamhet därför inte bör regleras. Men man kan likväl anse att en stor del av denna verksamhet skulle må bra av att ha utövare som bättre vet vad de kan åta sig och var gränserna går för deras insatser.
3
SEPT stödjer bl. a av detta skäl, att den nya psykoterapeututbildningen öppnar upp för en bredare syn på vilka som kan anses behöriga för terapeututbildningar av olika slag. Det kan vara naturligt för dem som utbildar terapeuter “enbart för psykiatrin” (vilket angetts av KI) ställer krav på psykiatrisk grundutbildning eller inriktning och erfarenhet. Men detta kan inte vara ett absolut krav om man avser utbilda t ex familje-eller parterapeuter eller terapeuter med inriktning mot livskriser och sorg. Där bör rätten att antas gälla fler grupper, med bredare bakgrund än just bara dem med erfarenhet från psykiatrin.
En sådan ökad öppenhet kan även ta tillvara den kompetens och erfarenhet som finns bland grupper som nu inte har tillträde till terapeututbildningen och kan därigenom bidra till att tillkomsten av verksamhet med oreglerade “samtalsterapeuter” kan hållas tillbaka.
Hänsyn till olika terapiinriktningar
SEPT har noterat att direktiven till utredningen särskilt angav att… “Under uppdragets genomförande ska Högskoleverket beakta den mångfald av terapiinriktningar som finns inom psykoterapin” (s. 2). Som en företrädare för de humanistiska terapiformerna vill vi betona vikten av att klienter och patienter i Sverige, liksom i andra EU-länder, får frihet att välja behandlingsinriktning och terapiform bland dem som är accepterade av vetenskapssamhället som tillräckligt evidensgrundade och effektiva. I detta avseende ligger tyvärr Sverige efter då de flesta utbildare starkt satsat på terapiformer av traditionellt snitt – psykodynamiskt eller inlärningspsykologiskt grundade – och att det idag i vårt land råder ett läge där en monokultur (kognitiv beteendeterapi) håller på att ersätta en annan (psykodynamisk terapi). Erfarenheter från forskning och utvärderingar visar dock att det är väsentligt, för att undvika avhopp eller dåligt behandlingsutfall, att klienten själv får välja mellan olika former och format. Hur illa det kan gå då en enda terapiform får snarast monopol på en behandlingsinsats har nyligen visats i en stor utvärdering (Slutrapport rörande rehabiliteringsgarantins effekter, 2011) där just avhopp och brist på förväntade utfall var påtagligt.
Det är vår uppfattning att såväl personer med psykisk ohälsa som samhället tjänar på att psykoterapin utbildar olika utövare. Dessa bör kunna, givetvis på tillräcklig evidensgrund, erbjuda insatser för såväl symtomlindring, ökad funktionalitet, bearbetning av kriser och relationskonflikter, insatser för traumatiserade personer med mera. Alla inom EU accepterade terapiformer har sina starka och svaga sidor och möter klienter med olikartade perspektiv på psykisk ohälsas natur. Hur man skall se på psykisk ohälsa och hur den skall bemötas kan idag inte göras rättvisa inom ramen för ett enda perspektiv utan flera kompletterande sådana behövs. Här avser de humanistiska terapierna, inte minst existentiell terapi, bidra med värdefulla alternativ.
För SEPT (Sällskapet för Existentiell Psykoterapi)
/Gunnar Nilsson/
Ordförande
Leg. Psykoterapeut
Handledare och lärare i psykoterapi
/Dan Stiwne/
Föredragande
Leg. Psykoterapeut
Docent i klinisk psykologi
Handledare och lärare i psykoterapi