Kalle är, 60 år och arbetar som läkare inom onkologi. Känner att det tär på honom att lämna tunga besked. Har också själv haft cancer, för åtta år sedan. ”Jag kanske är i någon form av livskris?” Köpt sportbil, först stor glädje, sedan känsla av att vara patetisk. Varför gör jag det här? Ser sitt liv ur ett helikopterperspektiv. Allt blir smått, den återstående tiden av livet ett par cm bara. Kalle är rädd för pensionen, vill helst inte alls. Har svårt att se hur hans liv ska bli meningsfullt när jobbet tar slut. Men han mår inte bra i sitt arbete heller, blir så nedstämd och berörd av de patienter han möter. Blev mycket värre efter att han själv varit sjuk. Men alltid varit viktigt för honom att vara ärlig och inte ge falska förhoppningar. Sökt sig tillbaka i sitt liv, letat upp barndomsvänner. Lättare att se bakåt än framåt. Söker psykoterapi då han upplever att han inte har något att se fram mot som känns meningsfullt…………………………..
Modul 5, vinjett 3, läsutmaningar
Det finns ingen inneboende mening i något alls. Vi får vackert jobba för att
skapa den själva; bygga upp en illusion och försöka behålla den.
’Helighet’ bör vara ett viktigt ämne i psykologin (?)
Både kyrkan och psykologin undviker möjligheten av det meningslösa. Livet
är kanske meningslöst – egentligen – om vi bara vågar se sanningen i ögonen (?)