K[Här har DN’s expert gett sina goda råd till frågande pensionär. Kanske kan man ge något annat till henne?]
Ur DN 27/2 2009. Insidan
”Pensionärslivet är trist”
Skrivet av psykolog Liria Ortiz 04:00, 27 februari 2009 i kategori Självhjälp och förändring
Hej.
Jag är pensionerad och avskyr det. Har nu sedan över ett år en svår depression därför att jag har för litet att göra. Överallt vimlar det av råd och terapier för människor som har för mycket att göra, går in i väggen etcetera. Ingenting alls om dem som har för litet att göra.
Tills saken hör att jag hade ett underbart roligt jobb, journalistiskt med möjlighet att resa mycket. Nu går jag och min man, som vägrar söka terapeutisk hjälp, hemma bägge två och går varandra på nerverna. På grund av min enorma rädsla att vara ensam kan jag inte flytta härifrån. Till slut blir jag rädd att gå hemifrån för att slippa känna mig ensam – rädd att folk skall ta avstånd ifrån mig. Detta är förvisso gamla skräckar men det har blivit värre sedan juni 2007.
Vad skall jag ta mig till? Har samtidigt stort behov av sociala kontakter, så det här är jobbigt som katten. Varför utmålas pensionärstillvaron som så underbar?
Regina
Svar:
Hej Regina!
Du undrar hur kommer det sig att pensionärstillvaron utmålas som så underbar. Ett skäl kan vara det Micael Dahlén skriver i sin bok ”Nextopia”, att vi nästan alltid motiveras och är mer intresserade av det som kommer att hända i framtiden än det som händer i nuet. Vi förväntar oss att det som kommer härnäst kommer att bli bättre än det vi har upplevt tidigare eller upplever nu. Ett annat skäl kan vara att för många kan det vara underbart att vara pensionerad! Problemet är, tycker jag, att vi generaliserar och tar för givet att samma saker ska gälla alla.