ngenting är olidligare för människan än den fullkomliga ron, utan lidelser, utan affärer, utan nöjen, utan något att göra.
Då känner man sin intighet, sin isolering, sin otillräcklighet, sitt beroende, sin vanmakt, sin tomhet.
Och från botten av människosjälen stiger det genast leda, tunga tankar, melankoli, sorg, agg och förtvivlan.
(Pascal, Tankar, 160)
