”Jag är en tjugotvåårig tjej som är tillsammans med en underbar kille i samma ålder. Vi har varit tillsammans i snart 10 år och vi är verkligen förälskade.
Men jag har börjat oroa mig för min killes hälsa. Han har varit deprimerad sedan fyra år tillbaka. Känt sig nedstämd, tänkt mycket på döden, haft ångest för vad jag kan tycka är helt betydelselösa saker.
Jag är den enda som vet om att han har mått så dåligt, ingen i hans familj vet nåt heller. Jag fö rsöker att uppmuntra honom och talar om för honom vilken fantastisk person han är. Jag har också sagt att han skall säga till ifall han känner sig det minsta nedstämd. Han säger själv att han känner att han är på väg ur depressionen, men jag undrar om jag borde göra mer för honom. Jag har frågat om han vill gå till någon professionell och prata ut men det vill han inte. Vad skall jag göra i detta läge?”
Ensam och orolig flickvän
Rådgivarens svar:
”I 18-24-års åldern då man blir vuxen på ’riktigt’ är det inte alls ovanligt att man blir nedstä md.
Trots att man egentligen borde känna ’frihetskänslor’ av att äntligen bli vuxen så kan ett vemod infinna sig. Olika existentiella frågor dyker upp: ’vem är jag, vad skall det bli av mig, kan jag få en bra vuxen framtid, räcker jag till i min relation?’ Detta är exempel på vanliga tanketeman.
Fyra år är en ganska lång tid att vara nedstämd i.
Om din kille har varit deprimerad hela tiden bör han få professionell hjälp med att reda ut sina tankar.Om hans negativa tankar och framtids-förväntningar kommer någon gång i veckan eller månaden så kan du stödja honom genom att be honom berätta ’till slutet’, det vill säga vad han i slutändan tror sig kunna klara av eller förväntar sig. Fortsätt att stödja honom men hjälp honom att se det många gånger orimliga i att tro att framtiden kommer att bli så negativ fast den inte ens har inträffat!