Stickan är 50 år, varit sambo i 20 år men nyligen separerat på prov. För 5 år sedan omkom hans dotter i en trafikolycka, dottern var då i tonåren. Det var en djup sorg i hans liv, men han berättar om tragedin utan tårar. Stickan är uppväxt inom frikyrkan, men lämnade i 20-årsåldern församlingen. Tog flera år innan han kände sig trygg i det, men har nu en uttalat ateistisk livssyn. Han har alltid haft en känsla av att stå vid sidan. Kände i och för sig en trygghet i församlingen, fanns vettiga vuxna där. Men fick inte en egen tro, mer en anpassning till rådande norm. Tror inte själv att han är deprimerad. Kan skratta o vara glad, tycker att hans liv innehåller meningsfullhet, men samtidigt en känsla av att söka mening. Vill vara mer levande, engagerad, brinna. Känner ett engagemang i autentiska möten, men ”brinner inte inifrån”. Har perioder när han upplever sig utmattad och har även då svårt att sätta gränser för omgivningen och sig själv Hans sambo var öppen och livsbejakande, medan han känner sig mer avstängd. Får ofta höra att han är omtänksam, men skulle vilja vara ngt mer, innerligare o djupare. Skulle vilja ge sig hän, men vet inte till vad. Eller om han kan. Söker existentiell psykoterapi då han upplever att han är avstängd, sårbar och bräcklig………….
Modul 5, vinjett 4, läsutmaningar
Det sägs att man bör äta rätt, träna, sova, se till att ha lyckliga relationer – inte
minst för att öka sin hållbarhet och minska sin sårbarhet.
Det första som gäller ifråga om ’hållbarhet’ är att människan inte är vidare
hållbar.
När vi får kontakt med vår sårbarhet – först då kan vi skapa en plattform för
hållbarhet.