Modul 6 vinjett 1

Monica 35 år.
[Fallet är fingerat men med bakgrund i flera verkliga fall. Materialet skall behandlas konfidentiellt och
ej diskuteras med utomstående.]
Monica är 35 år och söker till vuxenpsykiatrin för att hon upplever kraftiga
ångestattacker som plötsligt dyker upp helt utan förvarning. Hon är då helt säker på
att hon kommer att förlora kontrollen och bli galen eller att hon kommer att dö. Hon
sökte först primärvården då hon trodde att det var något fel på hennes hjärta. Där
konstaterade man att det inte var ngt hjärtfel och hänvisade henne att söka till
psykiatrin.
Monica har lång erfarenhet av psykiatrin sedan tidigare. Både för egen del men också
för anhörigas del.Monica lever idag tillsammans med en man Tomas, och Monica har två barn som
lever med dem, Eva 15 och Sanna 12. Inget av barnen har samma pappa och Tomas
som Monica nu lever med är inte pappa till någon av dem. Han har en dotter som är
20 år.
Monica föddes i G och bodde där med sin mamma och alkoholiserade pappa i två år.
Föräldrarna gick skilda vägar och Monica flyttade med sin mamma från G till L.
Mamma träffade snart en ny man, Stefan – även han alkoholiserad. Han slog även
Monicas mamma och hon har bevittnat fler slagsmål och misshandlar. Monicas
mamma drack aldrig alkohol men led av återkommande djupa depressioner där hon
blev sängliggande veckovis utan att förmå sig till att ta hand om sitt barn. Det var ofta
vilda fester hemma då Monica växte upp och ofta vaknade hon av att det var bråk och
slagsmål i lägenheten. Polisen kom ofta till hemmet för att hämta någon av Stefans
vänner eller Stefan själv. När Monica var 11 år hamnade hon mittemellan i ett
slagsmål och blev själv allvarligt skadad. Hon vårdades på sjukhus under en vecka
efter det, med svåra och bestående skador i ryggen. När hon var 12 år kom hon i kontakt med alkohol själv för första gången och
upptäckte då att det var en skön tillflykt in i alkoholruset. Började använda sig av
alkohol alltmer ofta och vid 14 drack hon så gott som dagligen. Hon började vid
samma tidpunkt att skära sig själv i armarna. Då Monica skulle fylla 15 blev mamman
så illa misshandlad att hon nästan dog. Monica själv var då så illa däran av
alkoholmissbruk att hon inte brydde sig.
Då mamma tillfrisknade flyttade de tillsammans från L till N. Monica hittade snabbt
nya vänner att fortsätta att dricka ihop med. Monica hittades en lördagskväll ute i en
snödriva helt utslagen av alkohol. Hon hade nästan inga kläder på sig och var
blåslagen. Hon skickades då på behandlingshem där hon stannade under ett årDå hon återvände till N var hon 16 år men nu avgiftad från alkohol. Socialtjänsten
hjälpte Monica att återvända till skolan men trots mycket stöd så hade Monica det
svårt. Lärarna tyckte att hon var svår i kontakten, att hon sällan eller aldrig tog
kontakt spontant med dem och att då de försökte hjälpa henne så var hon avvisande på
ett sätt som de inte riktigt kände igen. Det var svårt att få ögonkontakt med henne och
det hände ofta att hon misstolkade det de sa till henne. Lärarna visste att Monica
fortsatte att skära sig även om hon inte drack längre. Monica fick kontakt med BUP
genom skolan men inte heller där fick man en bärande kontakt med henne. Hon fick
ett antal olika mediciner men de hjälpte aldrig varför Monica slutade med dem. Det
var också svårt att samarbeta med Monicas mamma då hon allt som oftast låg inlagd
på sjukhus pga sina depressioner. Under två år hade Monica en gles stödjande kontakt
på BUP och remitterades sedan över till vuxenpsykiatrin. Monica bryter nu kontakten
med sin mamma då de ”aldrig ändå haft någon vettig relation” som hon säger.Strax efter 18 började Monica bete sig på ett lite udda sätt ute på sta’n. Hon klädde sig
annorlunda och började sätta små tofsar i håret med olika färgglada band. Någon gång
blev hon mycket arg inne i en affär och det var någon som såg hur hon smög sig fram
längs med gatorna vid några tillfällen. Detta kom till Monicas mammas kännedom
och hon förmedlade detta till läkaren inom vuxenpsykiatrin. Där kunde man dock inte
se att något var fel då Monica samlade ihop sig vd varje tillfälle hon var där.
Då Monica var 20 träffade hon en kille som hon hade en kortare relation med. Hon
blev gravid och första dottern föddes. Det var en traumatisk förlossning och Monica
fick en post-partum depression. Kunde inte knyta an till son dotter. Socialtjänsten
larmades flertalet gånger men Monica lyckades alltid visa upp en välfungerande sida.
Hon fortsatte att skära sig själv men nu mer i hemlighet. Monica kunde inte bevara
några relationer. Hon har genom åren haft ett flertal kamrater men ingen som kommit
att stå henne nära. Då man frågat henne om detta så säger hon att hon inte behöver
någon- att hon klarar sig själv.Vid 22 blir Monica gravid igen. Denna gång med en man som hon tycker om – Claes.
De lyckas bygga en relation till varandra och Monica börjar sakta med säkert få
ordning på sitt liv. Under en period på fem år mår Monica hyfsat bra. Hon bryter
kontakten med psykiatrin och den lilla familjen kämpar på. Monica får jobb i kassan i
en matvaruaffär. Hon går också med i en kyrkokör och det visar sig att hon har en
stabil och vacker röst. Hon får en hel del uppmärksamhet och även en del uppdrag
som solist. Monica själv tycker att det är roligt att sjunga men är besvärad över
uppmärksamheten.
Då yngsta dottern är 5 år drabbas familjen av en tragedi. De skall tillsammans åka i en
lånad bil för att julhandla i U och råkar ut för ett oväntat oväder. Bilen får sladd och
de åker av vägen och krockar med ett träd. Claes dör omgående av skador och Monica och barnen får sågas ut ur bilen. Det är en fruktansvärd upplevelse för alla och värst är
tiden de måste sitta i bilen tillsammans i rädsla och med ovetskapen om Claes klarat
sig eller inte. Monica sörjer oerhört men försöker fortsätta sitt liv med barnen. Hon är
åter ensam och umgås inte med några förutom sina barn. Alla tre är drabbade av
händelsen och i tysthet lider Monica av återkommande minnesbilder av olyckan. Hon
söker inte hjälp utan försöker klara det på egen hand. Livet går vidare och Monica
kämpar på. På en fest träffar hon Tomas. Hon har inga direkta känslor för honom men
han fyller ut ensamheten.
I mitten av 30 års-åldern börjar Monica fundera över meningen med livet. Hon söker
svar genom att vända sig till olika kyrkliga församlingar, bla den hon sjungit i.
Ingenstans hittar hon de svar hon vill ha. Hennes funderingar och grubblerier över
livet blir allt ihärdigare. Tryck över bröstet och ständiga oroskänslor blir Monicas
följeslagare. Monika blir alltmer orolig för sin hälsa. Till slut blir det outhärdlig och
Monica söker åter hjälp. Hon tror att hon har fel på hjärtat och söker PV som
remitterar henne till en existentiell terapeut.

Läsutmaning vinjett  1, Ångest och lidande
• Ångest som symtom – eller som livets grundstämning?
• Dömd att lida – eller frihet att välja ett bättre liv?
• Är ändå allt – till slut – mammas fel?